Vem ska betala välfärden?

VLT

Vi är ganska överens också om att vi solidariskt betalar detta till största delen via skattsedeln.

Därför borde alla vara intresserade av att så många som möjligt är med och bidrar med sitt jobb som ger lön som i sin tur går att beskatta. För att få jobb som ger lön som går att beskatta krävs företag som kan anställa. För att få fram företag krävs företagare och entreprenörer som vågar satsa, anställa och betala ut lön som går att beskatta. För att företagen ska växa krävs också att det som företaget producerar går att sälja här hemma eller på export och att det går med vinst. Privatpersoner, kommuner och andra företag måste ha framtidstro och råd att köpa produkter och tjänster.

Om man som politiker eller väljare säger sig vilja värna välfärden – det kan handla om allt från vård, skola och omsorg till pensioner, kultur och infrastruktur och allt annat som vi finansierar via skattsedeln – så borde man vara intresserad av hur inkomsten till välfärden skapas och inte bara hur utgiften kan öka.

Efter Socialdemokraternas kongress förra veckan så står det fullständigt klart att valet i höst kommer att handla om hur man fokuserar antingen på hur välfärd skapas eller på hur välfärd förbrukas. Det rödgröna laget kommer ganska ogenerat att höja skatter för dem som jobbar och höja bidragen för dem som inte jobbar.

Man pratar väl om företagen men kommer att återställa förmögenhetsskatten vilket minskar tillgången på riskkapital, ta bort hushållsnära tjänster, vilket försvårar för en hel bransch och höja skatter vilket minskar incitamenten att jobba. Man pratar åter om fastighetsskatt och är minst sagt kluven i hur man ser på privata välfärdsföretag som i dag ger många en viktig valfrihet. Kongressen gick under temat jobbkongressen, men vilka skarpa förslag tog man för att öka sysselsättningen och få fler företag som växer?

Centerpartiet och alliansen står för en annan syn. Vi tycker att det är viktigt att fler kan vara med och bidra till morgondagens välfärd. Alla som kan ska vara med. Även om man inte är 100 procent arbetsför så är det självklart att man både för självkänslan och solidariskt är med och jobbar så mycket man kan. Så har det inte varit under tidigare socialdemokratiska regeringar. Utanförskapet snarare ökade trots högkonjunkturen 1994-2006.

Alliansregeringen har genom jobbskatteavdrag, sänkta skatter, minskat regelkrångel för företagen och bättre villkor för företagare skapat 185 000 nya jobb. Trots en ekonomisk världskris av sällan skådat mått med många varsel och fler arbetslösa så har ändå andelen sysselsatta hållits uppe.

Läget är allvarligt, inte minst för dem som tvingas bli av med jobbet. Hur många fler skulle ha mist jobbet om en annan politik än alliansregeringens hade förts? De flesta som kan räkna har i sin egen ekonomi kunnat konstatera att regeringens politik har gjort att man kan hålla uppe sin konsumtion.

Även pensionärerna har fått sänkt skatt, framför allt de med de lägsta pensionerna. Pensionärerna är den grupp som är mest beroende av att sysselsättningen är hög och att många jobbar – annars sjunker pensionerna. Hur mycket lägre hade pensionerna varit i dag med en annan politik än alliansens? Förutom pensionärerna är det våra ungdomar som har mest att förlora på om inte sysselsättningen är hög. Centerpartiet vill ha en flexiblare arbetsmarknad som gör det lättare för unga att få sitt första jobb.

Vad är det som betalar välfärden? Är det löner och vinster som ger skatteinkomster åt stat och kommuner, eller är det bidrag och ökade transfereringar som ger ökade utgifter?